lördag 13 mars 2010


Det är lätt att tro att ett arkivjobb kan vara torrt, men så är det inte kan jag försäkra. Ibland får en konservator i uppdrag att arkivera fotografier. De får också resa iväg och organisera material till olika utställningar, runt om i världen. Fotografierna ligger i ett syrafritt omslag, i ett specialkuvert, i en låda på Riksarkivet i Arninge. Sammanhanget handlar om gymnastiska övningar. Det fnns många olika poser och jag tyckte att de var väldigt roliga. De är fotograferad av Hjalmar Ling troligtvis på 1860 talet. "Bilderna äro reproducerade på svart vaxduk (pannotypi).
(Hjalmar Ling var son till Pehr Henrik Ling,1776 -1839, som var en svensk gymnastikpedagog och skald. Han var också fäktmästare och gymnastiklärare och grundare av Gymnastiska centralinstitutet GCI, idag Gymnastik och idrottshögskolan, GIH och kallas även den svenska gymnastikens fader).
Det var någon som undrade var det går att köpa falsben. På Djurabok, finns det!
www.djurabok.se. Klicka på adresslänkarna överst till höger, så är det bara att leta på deras produkter.

fredag 12 mars 2010














Jag måste säga att det var hur spännande som helst att få vara på Riksarkivet i Arninge. Det kändes nästan som om jag arbetade där på riktigt ibland och jag kom på mig själv med att trivas. De stora, luftiga och ljusa lokalerna spred rymd omkring sig. (Jag stod i mitten och tog kort åt två håll och på min arbetsplats).
De som arbetade där var konst- och kulturintresserade och skojade mycket med varandra och tog väl hand om praktikanter och besökare och framför allt det material de arbetade med. De har den viktiga uppgiften att bevara Sveriges historia.
När jag höll på med min bok tänkte jag på att jag i och med det blev en del i den bokens historia och det kändes mäktigt. Bokens sidor var varken lika breda eller lika höga, och flera ark hade bara ena sidan hel medan den andra var som en flik. Kuvert, sigill och allt var inhäftat. Om jag skulle ha skurit rent sidorna och tagit bort alla halvutrivna sidor, skulle jag gjort åverkan på historien, kanske har något en viktig historisk betydelse. Det mest troliga är att boken sorteras in och körs in till Riksarkivets bergrum inne i stan och förvaras bredvid de andra i samma serie, men man vet aldrig...

Jag blev för övrigt inte färdig med boken . Den skulle ligga i press och torkas till på måndag och då är ju jag i Leksand. Men jag hann ta upp flikar i pärmen och laga den och pressa in klister utblandat med småbitar av japanpapper och tvinna ihop dem. Det går också att ta in skavt bindgarn om man så vill, vilket ger en yta som går att slipa. En bra kunskap om en pärm får en skada som behöver fyllas ut.
Minsta lilla beståndsdel är av vikt och här har fynd gjorts av min handledare, Lena Debove, på bitar som fattats ur kartbilden. Dessa bitar sätts på plats av en konservator och så kan kartan scannas i sin helhet för eftervärlden.







En bokbindare kan få uppdraget att ta ur en karta, som är vikt och inhäftad i en bok. Kartan satt nästan i mitten av boken. Flera lägg fick försiktigt plockas ur tills den kunde friläggas. Därefter ska de urtagna sidorna ses över, lagas och fixas och häftas in igen. Det såg spännande ut tyckte jag.

Om ni ser på bilden med boksidor så står en siffra i övre högra hörnet. Om varannan sida är numrerad kallas det att foliera, om i stället varje sida är numrerad så heter det paginera. Det gäller att hålla ordning på sidorna när de ska lagas och sättas ihop igen. Före sidorna paginerades använde man sig av kustoder, som regel. Med det menas att det sista ordet på ena sidan återkom som första ord på nästkommande sida. Kartan kommer att förvaras på annat sätt än som inhäftad och vikt i framtiden.
Så här ser det ut i stora forskarsalen på Riksarkivet vid Västerbroplan. På väggen syns en bonad av Lennart Rodhe.
I berget under marken finns tio våningar arkiv, där böcker förvaras. De särskilda klimatanläggningarna byggdes 1968.

Det finns särskilda framtagare som hämtar upp material som forskare söker.

Vad gäller arbete för bokbindare och konservatorer finns en prioriteringsgrupp, som träffas en gång per kvartal för att se vad som ska prioriteras. I den gruppen finns arkivråd ur forskarservice, bokbindare, statliga arkivansvariga, enskilda arkivansvariga för privata samlingar.

En kul notering är att det under en tid fanns särskilda "omslagsflickor", som noterade vilken skrift omslagen kom från på böcker där man återanvänt gamla skrifter till omslag på nyare böcker. Det finns stora pergamentbrevsamlingar från 900 talet. De äldsta svenska från 1100- talet.

söndag 7 mars 2010

Praktik på Riksarkivet


Jag får se och höra en massa intressanta saker på min praktik. På bevarandeavdelningen finns konservatorer och bokbindare och där lagas böcker och kartor och gamla fotografier restaureras. Det finns en gigantisk boxmaskin som kan göra lådor precis som man vill. De har till och med skurit ut en älg med maskinen. Boxarna görs på några minuter och i syrafritt papper.

I speciella klimatanpassade lokaler förvaras böcker som ska bevaras för eftervärlden, hyllmil efter hyllmil.

Om ett bokbinderi får betalt per bok kan beställare kräva att få en lite mer omfångsrik bok bunden för att dra ner på kostnaderna, i alla fall var det så i Östergötland 1813 när en gigantiska mantalslängd bands in, säkert bredare än en meter. Den lär finnas med i Guinness rekordbok.

Jag fick vara med och höra en föreläsning på engelska av en konservator på Nationalmuseet. De har mycket att ta ställning till. Om en skada har historiska värden kan det vara av större intresse om skadan finns kvar. Hon tog t ex upp kvarvarande rostiga saker från förintelseläger, som tillhörde judar, och jämförde med en värdefull vas som föll när en man snubblade på sina skosnören. Vasen hade konstnärliga värden och restaurerades medan de andra tingen hade historiskt viktiga värden och fick förbli trasiga och rostiga.
Hon beskrev också hur olika skador uppkommit på ritningar och dokument.
Hela salen var fylld av olika bokbindare och arkivarier och konservatorer och så var jag där ...

Praktik på Riksarkivet

Jag är på min praktik och som jag hade hoppats på så får jag arbeta med en gammal bok.
Här har jag plastat in ryggen, som är trasig och ska frigöras. Jag har byggt upp med stärkelseklister under plastfolien, som fick ligga kvar och lösa upp det gamla benlimmet över lunch.




Jag kom på att det kunde vara intressant att se boken från 1807, innan och efter min bearbetning. Läggen är olika stora och en del sidor är högre än de andra och en del är bredare. Vissa sidor är utrivna och sigill är inbundna i det hela.





I hörnet syns spår av mitt suddande. Varje sida skulle ses över och suddas. Boken hade stått på ett läge där sot och annat kommit åt och kan vara skadligt för boken om det lämnas kvar.






suddspår.

onsdag 24 februari 2010

"Ledig" och planerar för utställning med bokbindarklassen i Falun i april. Det ska bli något som passar in under titeln reciprokt, som har grundbetydelsen ömsesidighet. Det kan vara ett verb, t ex slåss, kramas och andra reciproka verb som kräver ett varandra, som är ett reciprokt pronomen. Det kan också vara delar av kromosomer som bildat nya helheter tillsammans med någon annan kromosom. När det gäller turkiska kelimmattor så är det bården som innehåller reciproka delar, med svart på vitt eller vitt på svart. Inom bilden är reciprokt de nya delar som bildas av utklipp, som viks ut och får en ny form tillsammans med hålrummet under. Jag fortsätter med mina svartvita planer och återkommer med bilder när jag åstadkommit något i bokform.
Nästa vecka har jag praktik på Riksarkivet i Arninge. Det ska bli intressant att se hur det ser ut och vad jag får göra.

fredag 5 februari 2010





Det blev många prickar en kväll.










Någon sorts ormbunke.

Det blev en hel hög i den här stilen en kväll.







fäger i badet.





Test med olika former.











Denna vecka har jag marmorerat på tjock grund med Manne som gästlärare. Det var fantastiskt kul och lärorikt. Rätt som det var sa det klick mellan rummets och vattnets temperatur och färgernas samspel. Då gäller det att ha papper till hands.
Vi fick se mängder av papper från olika delar av välden och blev väldigt inspirerade. De ena papperet mer fantastiskt än det andra. Vi marmorerade även föremål såsom tröjor, burkar och annat. Det gällde bara att ha en hink som var djup nog.

tisdag 2 februari 2010


























Nu är mässan i Haninge över och vardagen fortsätter. Några trevliga människor gjorde stjärnor på mina workshops. Det var kul att se deras färgval och att alla som deltog lyckades.
Några utställare visade handgjorda glasföremål och hade workshop i det, andra hade stickworkshop, pärlsmyckeworshops och chokladtillverkning mm. Inte många män sågs till men de som kom stannade vid mitt bord och tittade på allt och frågade interesserat många frågor.
Jag hade egentillverkade böcker, lådor, diverse brochyrer och en pärm med information med mig. Några fler än förut kanske vet lite mer om bokbinderi och dess möjligheter genom att se och prata med mig eller min man som följde med och hjälpte till.
På kvällen åt vi mat på en fantastiskt god restaurang vid Hornstull, LIBANESEN. Om ni åker till Stockholm eller bor där så missa inte det stället. Varje tugga var som en dröm av godhet och personalen var hur trevliga som helst.

torsdag 28 januari 2010

Mycket har hänt och jag har glömt kameran gång på gång och nu är batteriet slut.
Min kassett är t ex klar. Jag har börjat på ett helt skinnband i fransk teknik.
Vi har haft besök av Manne, som visade intressanta och inspirerande böcker och lådor från Tallin.
Vi har också varit i Grycksbo pappersbruk och gjort papper med egna vattenmärken i. Det var enklare än jag först trodde att tillverka märkena. När jag fick höra att de skulle broderas fast på ramar av metall verkade det, i mina öron, omöjligt att få till snyggt. Det visade sig att det handlade om att forma mässingtråd och knyta fast formen med fiskelina. Jag blev nöjd med mina papper. De hänger fortfarande på tork på skolan. Jag är hemma för att förbereda mig för mässan i Haninge i helgen.
Jag gjorde tolv lådor i förrgår och i går skar jag till en massa papper, som jag klistermarmorerat och fyllde upp i de små lådorna. Nu ska jag fixa och dona det som är kvar att göra.