söndag 20 februari 2011

Jag blev inspirerad av en bloggvän som skrivit om japanpapper. Fantastiskt spännande reportage i två delar. Läs och njut av bilderna i andra delen. Jag drar mig till minnes om något jag fick höra kring en händelse från Japan. Manne, bokbindare, berättade att han sett japaner sitta och skrapa bort det dåliga västerländska papperet från en affisch ner till trycket, för att fodra upp trycket på ett japanpapper i stället. De gjorde så för att de tyckte att kvaliteten på andra länders papper var så usel. I västerländskt papper har man under vissa perioder haft i träfibermassa, som var surt och på sikt gjorde bokbladen bruna och spröda. Kanske har någon sett sådana böcker, det var särskilt vanligt på 70-talet.
I bloggvännens inlägg fick jag lära mig att de inte har pressdukar mellan pappersarken, pga det speciella limämne som de använder i Japan. Då jag gjort papper på olika pappersbruk, har det varit tjocka filtar att lägga papperet emellan. Filtarna tar mycket plats och ger pappersmassan dess mönster på ytan. Det krävs en rejäl papperspress för att få ut allt vatten ur massan. Jag var på Frövis pappersbruk och gick en helgkurs och på bokbindarutbildningen fick vi göra papper på Grycksbo pappersbruk. Vi gjorde även vattenmärken. Då lägger man helt enkelt koppartråd i tråget och "syr" fast det i botten. När massan hamnar i tråget blir det som en relief. Tyvärr missade jag att ha kamera med vid de tillfällena.
Japanpapper har fibrer i olika riktningar och i flera skikt vilket gör det extra slitstarkt.

torsdag 17 februari 2011

Det pågår en kurs på Kävesta folkhögskola. Elever ur olika program väljer själva något att arbeta med varannan torsdag förmiddag. Ett gäng valde bokbinderi och så fick jag komma dit. De får prova på olika tekniker. Nästa gång blir det några som börjar med japansk häftning.







Igår kväll hade jag besök av min gamla onsdagsgrupp från bokbindarföreningen i Örebro, där allt började.
De blev förevisade olika bokprojekt och så fick de pröva min hörnrundare. .. och så klart fanns det plats för fika.
De tyckte att mitt klotrulleställ verkade bra och att jag borde vara nöjd med min verkstad, och det är jag ju.


fredag 4 februari 2011

I sommar blir det kurs på Kävesta folkhögskola 3e året i rad

I sommar blir det kurs i bokbinderi på Kävesta folkhögskola första veckan efter midsommar. Tredje året för mig att leda. Jag ser redan fram emot det. Jag älskar att planera in allt kul som alla ska få göra och tänka mig deras miner när de lyckas. En annan Lena skriver om kursen. Fler som bloggar om kursen ett annat år. Lokalen, (se nedan) , som jag först tyckte var lite trist, i en källare, visade sig ha stora fördelar i sommarhettan. Det svalaste rummet på hela området, perfekt temperatur och går att få trivsamt med lite förberedelser.

tisdag 1 februari 2011

Jag gillar små böcker som ryms inuti handen. Emellanåt hittar jag något bra som jag vill minnas. Då är det trevligt att kunna skriva ner det direkt, så det inte glöms bort. Det roliga med att skriva ner trevliga saker är att man kan bli glad av dem igen och igen och igen. De går t ex att plocka fram och läsa ur om det känns trist någon dag.
Jag testade idéer inför ett framtida samarbete med David Eriksson, screentryckare. Jag gjorde mönstret och han överförde det till en film och tryckte det på en bit klot som han fått av mig. Så var det bara att binda in inlagan, fint svenskt arkivpapper, och karva ur för snodden på insidan av bakre pärmen.
I morse var jag på ett fantastiskt trevligt frukostmöte på Kapitän. Bara en massa trevliga människor och tal om intressanta ämnen, som konst, hantverk och annat kul. Jag har blivit medlem i svensk form, vilket också känns bra. I morse var det Leif Månsson som berättade om sina metallföremål. Tuffa objekt, liknande dessa, som just nu ställs ut i Kapitäns fönster. Han gick igenom hur han fick fram ytstrukturen och färgerna med hjälp av basen ,ammoniak, och salmiak och med blåslampa och uppslipning av ytor. Han börjar med modeller i trä och gjuter sedan former i sand. Han inspireras av vardagliga föremål, t ex vägbrunnar. Jag funderar på att gjuta spännen till historiska bokband framöver, så det var intressant att höra honom berätta om hur han gick tillväga.
Jag fick frågan om jag kunde tänka mig att ställa ut och berätta om vad jag gör, kul så klart. Återkommer när det blir aktuellt. Nu på torsdag kommer det att bli en Pecca Cucha kväll på kulturhuset i Örebro kl 19.30, där olika konsthantverkare, konstnärer och andra berättar om vad de gör på några minuter vardera. Dit vill jag så klart gå...

söndag 30 januari 2011

Just nu håller jag på med pärmar till nya testamenten med sex olika språk, uppspaltade bredvid varandra. Allt som ska göras som man inte tänker på när man håller i en bok, tar mest tid. Att man ska välja klot, tjocklek på bokpappen, få folierna att fästa bra på olika underlag och vilket typsnitt man ska använda till personnamn, (som beställaren vill ha i nedre högra hörnet). Olika folier kräver olika underlag och temperatur. Att trycket blir exakt är också viktigt, så jag får hålla på ett bra tag med att ställa in maskinen i höjdled och i rätt temperatur. Jag gör mallar innan i papper och testar så att trycket kommer där det ska.
En skinnbibel ligger i press. Jag har lärt mig att många Biblar har mjuka pärmar där formeringen kan vara ganska bred utanför bokblocket. De jag sett har upp till 15mm formering. Först tyckte jag det lät konstigt med mjuka pärmar på tjockare böcker med så pass tunna sidor, men nu vet jag att det var vanligt att de såg ut så. De blir inte så snygga om de står i en bokhylla, för då viker nedre kanterna in sig, men de som utformade dem tänkte nog inte på att de skulle stå i en hylla utan ligga framme på ett bord.
Det gäller att få texten exakt där den ska vara både på ryggen och på pärmen. Jag har två olika värmeplattor till min maskin vilket underlättar, för då kan jag ställa in trycket på båda. En platta är för liten och räcker inte till för större bredder. Dessutom är det olika höjd på pärmen och ryggpappen.
Någon sa till mig att hon sett min man sitta och måla bordsben ganska länge och ville se något annat, vilket hon hade rätt i. Här kommer lite olika longstitch, små och lite större, häftad på cykelslang, skinn och på hård pärm. Det marmorerade papperet är gjort av Åsa, om jag inte minns fel. Hennes papper säljs för övrigt på Djura bok och pappersverkstad. Alla papper är unika så exakt som detta finns nog inte. Jag gjorde boken när jag gick på utbildningen uppe i Leksand. Cykelslangsboken, som var ganska krävande att häfta, fanns med på skolans utställning i Falun.


fredag 14 januari 2011

Benen på borden åkte också på en färgsläng. Färgen blir matt när den torkat.
Bordspressen fick också ett litet ansiktslyft, från ljusblått till svart.
Texten, Krause ska bli guldförgylld framöver. Lite skillnad blev det i alla fall med lite färg.
Den här slagpressen köpte jag i Kalmar. Flera grannar var med och hjälpte till att få in den i huset. Det har gått ett tag sedan dess. När vi just hade köpt den och hämtat den, var det så sent att den fick stå kvar på släpkärran, i regnet över natten. Vi skrattade åt tanken att den kunde bli stulen. Jag minns hur min man låg och hade ångest över hur vi skulle få in den i huset. Min plan gick ut på att putta in den på tjocka brädor, utlagda på trappen. När vi började kom grannar förbi och undrade vad vi höll på med, snart var de indragna i puttandet och dragandet och hade hämtat remmar och handskar. Det tog sin lilla stund men det var det värt.

Nu har jag släppt lös maken på mina maskiner. Det här är en knäledspress. Den går att pressa böcker och lådor i. Alla eventuella veck försvinner när man limmar ner pärmarna på försättsbladet, (första bladet i inlagan).