söndag 6 mars 2011

Jag jobbar på med olika projekt medan min praktikant Steffey, från Leksands bokbindarutbildning är hos mig. På torsdagen var vi på Kävesta folkhögskola och där skulle de få pröva på japanskt denna vecka, så jag instruerade henne i vad jag tänkte göra och så fick hon göra några egna böcker.
Steffey var behjälplig i att hålla i när avslutningar skulle fixas. Kortet blev inte helt skarpt men jag tycker att stämningen och arbetsivern är fångad.
Jag och min man var nere i Köpenhamn för en tid sedan och då besökte vi Klara K, en ung bokbindare som hade fantastiska pressbrädor av ihoplimmade masonitskivor. De tar minimalt med plats och är stenhårda. Vi passade på att åka till brädgården och fixa med skivor. Jag planerar att sitta ute i vårsolen och slipa kanterna mjuka och runda.
Steffey botaniserar bland mina klichéer och stilar inför en bokproduktion. Det var så bra att få pröva på maskiner när jag var på praktik så jag tänkte ge henne chansen också. Hon arbetade på medan hon sjöng folkvisor av olika slag.



Jag har belyst en ram så att jag kan screentrycka på några klot som jag finner halvtråkiga.
Rumsgolvet fick också användas.

Här börjar mönster ta plats på förgyllningsmaskinsbordet.
Steffey ser ganska nöjd ut med sina alster.

onsdag 2 mars 2011

Steffey från bokbindarutbildningen i Leksand praktiserar en vecka hos mig. Hon fick börja med att göra några japanska tekniker, som hon inte testat innan. Det fanns lite klisterfärg kvar sedan helgen som hon passade på att göra slut på. En hel del fina papper blev resultatet. De färdiga böckerna ligger i press, bilder kommer...



tisdag 1 mars 2011




Jag och min praktikant Steffey, från Leksands folkhögskolas bokbindarutbildning, besökte svensk forms frukostmöte på Kapitän i Örebro. Ibland behöver man komma ut från sin verkstad och träffa trevligt folk och höra och se intressanta ting. Det ger inspiration för fortsatt arbete. Den första tisdagen i månaden under våren 7.30-9.00 håller någon i frukostmötet och berättar om sitt arbete och har en liten utställning i deras skyltfönster. I maj är det min tur, så det känns tryggt att kolla in hur andra gör. Utställare denna månad är Kumvana Gomani, en spännande kvinna från Malawi. Hon är designer och designkonsult utbildad i Canada med ekologisk fairtrade profil. Hon vill skapa hållbara samarbeten med lokala hantverkare i södra och östra Afrika.
Hon visar smycken gjort av "skräp", typ burkar, petflaskor, industriplaster och annat. Hennes arbeten ger ett högklassigt intryck och det är svårt att se att de är recylade. Hon hade värmt, slipat och fixat med materialen och fått helt ny finish på dem. I hennes uppväxtmiljö var det helt naturligt att recykla allt som gick och komma på lösningar på det som inte till synes verkade gå att göra något av. Hennes tankar bygger på att se vad som finns att ta vara på i den lokala närheten och göra något av det för en hållbarare framtid. Smycket ovan är gjort av en coca colaburk.

tisdag 22 februari 2011

Min dotter är på besök och tar några bilder i min verkstad. Hon är duktig på att arrangera och fixa till. Jag hamnade också med på ett hörn. Jag håller på med en låda.
Idag hade jag ytterligare ett besök av en stiftelse som vill ha protokoll inbundna, så nu ligger det en fin hög av årgångar som jag ska ta itu med.







Limbindning av lösblad. Den övre maskinstickad, den undre spridlimmad.








Pappersband med egenhändigt klistermarmorerade papper och en boklåda.











Franska band .

söndag 20 februari 2011

Det finns bloggare som är som bästa tänkbara reseskildrare och Stribergsstation är ett stort fynd. Missa inte reportaget ovan, helt fantastiska bilder och det handlar om papperstillverkning i Frankrike på Le Moulin du Verger. De håller fortfarande på i samma anda och gör papper.
Jag är så glad för jag har beställt en schärffix. Den är till stor hjälp när man ska göra skinn tunnare i kanterna, särskilt när större sjok ska ha en skinndetalj.
Jag blev inspirerad av en bloggvän som skrivit om japanpapper. Fantastiskt spännande reportage i två delar. Läs och njut av bilderna i andra delen. Jag drar mig till minnes om något jag fick höra kring en händelse från Japan. Manne, bokbindare, berättade att han sett japaner sitta och skrapa bort det dåliga västerländska papperet från en affisch ner till trycket, för att fodra upp trycket på ett japanpapper i stället. De gjorde så för att de tyckte att kvaliteten på andra länders papper var så usel. I västerländskt papper har man under vissa perioder haft i träfibermassa, som var surt och på sikt gjorde bokbladen bruna och spröda. Kanske har någon sett sådana böcker, det var särskilt vanligt på 70-talet.
I bloggvännens inlägg fick jag lära mig att de inte har pressdukar mellan pappersarken, pga det speciella limämne som de använder i Japan. Då jag gjort papper på olika pappersbruk, har det varit tjocka filtar att lägga papperet emellan. Filtarna tar mycket plats och ger pappersmassan dess mönster på ytan. Det krävs en rejäl papperspress för att få ut allt vatten ur massan. Jag var på Frövis pappersbruk och gick en helgkurs och på bokbindarutbildningen fick vi göra papper på Grycksbo pappersbruk. Vi gjorde även vattenmärken. Då lägger man helt enkelt koppartråd i tråget och "syr" fast det i botten. När massan hamnar i tråget blir det som en relief. Tyvärr missade jag att ha kamera med vid de tillfällena.
Japanpapper har fibrer i olika riktningar och i flera skikt vilket gör det extra slitstarkt.

torsdag 17 februari 2011

Det pågår en kurs på Kävesta folkhögskola. Elever ur olika program väljer själva något att arbeta med varannan torsdag förmiddag. Ett gäng valde bokbinderi och så fick jag komma dit. De får prova på olika tekniker. Nästa gång blir det några som börjar med japansk häftning.







Igår kväll hade jag besök av min gamla onsdagsgrupp från bokbindarföreningen i Örebro, där allt började.
De blev förevisade olika bokprojekt och så fick de pröva min hörnrundare. .. och så klart fanns det plats för fika.
De tyckte att mitt klotrulleställ verkade bra och att jag borde vara nöjd med min verkstad, och det är jag ju.


fredag 4 februari 2011

I sommar blir det kurs på Kävesta folkhögskola 3e året i rad

I sommar blir det kurs i bokbinderi på Kävesta folkhögskola första veckan efter midsommar. Tredje året för mig att leda. Jag ser redan fram emot det. Jag älskar att planera in allt kul som alla ska få göra och tänka mig deras miner när de lyckas. En annan Lena skriver om kursen. Fler som bloggar om kursen ett annat år. Lokalen, (se nedan) , som jag först tyckte var lite trist, i en källare, visade sig ha stora fördelar i sommarhettan. Det svalaste rummet på hela området, perfekt temperatur och går att få trivsamt med lite förberedelser.

tisdag 1 februari 2011

Jag gillar små böcker som ryms inuti handen. Emellanåt hittar jag något bra som jag vill minnas. Då är det trevligt att kunna skriva ner det direkt, så det inte glöms bort. Det roliga med att skriva ner trevliga saker är att man kan bli glad av dem igen och igen och igen. De går t ex att plocka fram och läsa ur om det känns trist någon dag.
Jag testade idéer inför ett framtida samarbete med David Eriksson, screentryckare. Jag gjorde mönstret och han överförde det till en film och tryckte det på en bit klot som han fått av mig. Så var det bara att binda in inlagan, fint svenskt arkivpapper, och karva ur för snodden på insidan av bakre pärmen.
I morse var jag på ett fantastiskt trevligt frukostmöte på Kapitän. Bara en massa trevliga människor och tal om intressanta ämnen, som konst, hantverk och annat kul. Jag har blivit medlem i svensk form, vilket också känns bra. I morse var det Leif Månsson som berättade om sina metallföremål. Tuffa objekt, liknande dessa, som just nu ställs ut i Kapitäns fönster. Han gick igenom hur han fick fram ytstrukturen och färgerna med hjälp av basen ,ammoniak, och salmiak och med blåslampa och uppslipning av ytor. Han börjar med modeller i trä och gjuter sedan former i sand. Han inspireras av vardagliga föremål, t ex vägbrunnar. Jag funderar på att gjuta spännen till historiska bokband framöver, så det var intressant att höra honom berätta om hur han gick tillväga.
Jag fick frågan om jag kunde tänka mig att ställa ut och berätta om vad jag gör, kul så klart. Återkommer när det blir aktuellt. Nu på torsdag kommer det att bli en Pecca Cucha kväll på kulturhuset i Örebro kl 19.30, där olika konsthantverkare, konstnärer och andra berättar om vad de gör på några minuter vardera. Dit vill jag så klart gå...