Bokformgivaren Christer Jonson kom på besök. Han beskrev Leif som en man som valt att gå sin väg vid sidan av det frustrerade samhället. Jag tyckte det var fint sagt, och att det stämde.
Christer ville ha en mindre upplaga på en barnbok inbunden av Leif. De diskuterade även omslagpapper och titeltryck. Boken blir med all säkerhet snygg.

Här är en helt oslagbar luntbindningskonstruktion för spridlimning, förmodligen från 50 eller 60 talet.
Den gör perfekt runda ryggar.

Jag med en handförgyllarpress.











Exempel på fantastiskt vackra trätypsnitt och hur trycket kan bli.








En tryckpress, som funkar helt perfekt och heter Vandercook.











En gammal tryckpress, en riktigt bra grej.








En häftmaskin.








En förgyllningspressmaskin en äkta Rudinare.











En klammermaskin.












En förgyllarmaskin.











En hörnrundare.

En pappersborr.

Så här ser det ut på övervåningen.

Liten inblick på nedre plan och alla stora maskiner.

En manuell öljettmaskin.
Den här tog sig Leif an. Den hade legat ute och rostat ihop och var i ett risigt skick. Nu fungerar den helt perfekt och är så här fin.
I närbild ser man hur öljetterna lägger sig på en snygg rad.

Det ringer flera gånger om dagen och många vill diskutera olika uppdrag. De blir garanterat vänligt bemötta och arbetet som utförs blir superbra gjort. (Hur snyggt som helst, Leif, asbra helt enkelt!).
Leif är en noggrann man och hans maskiner är som en dröm. Rena och välsmörjda och fungerar perfekt. Jag fick lära mig en hel del knep för att få, t ex pappsaxen att bli min kompis. Det är bara att sätta en kartongremsa under fastsättningsdelen och en skinnbit där handtaget stöter emot metallen. Det blir en helt annan känsla att arbeta vid den på det sättet.
Malmgrens bokbinderi har en stor maskinpark. Det är svårt att förstå hur de lärt sig att använda dem alla, fram för allt hur de vågat sig på att införskaffa dem. Ingenting verkar omöjligt. Om Leif hittar en ny maskin skruvar han "smidigt och lätt" ner trappan och tar in den genom ett hål i väggen där bakom. "Det där är inga problem, vet du Lena", var en vanlig kommentar.

Jag är just hemkommen från min praktik hos Malmgrens på Fårö.
Vilken upplevelse och vilka människor, helt fantastiskt!!! Bokbindare på Fårö? Marie och Leif visar att det är möjligt.
Här är bokbinderidelen, som ligger i en del av en lada. Den är isolerad och inredd, och ett våningsplan är uppbyggt invändigt. Några takfönster ger ett fint ljus. Om jag ställer mig med ryggen mot byggnaden ser jag havet.

Jag har pratat en del om kapitälband, här kommer ett i fransk teknik, som jag stickat på egentillverkade baguetter. Min kamera är inte den bästa, så här ser det lurvigt ut, vilket inte är fallet i verkligheten.

Om en vecka har vi öppet hus på Granvägen 17 i Örebro. Min man ställer ut akvareller och jag visar mina bokbindarsaker för den som vill se. KONSTSLINGAN 17 - 18 oktober
11.00-17.00.

kolla in hemsidan om ni vill veta mer...www.konstslingan.se/konstslingan.php

Jag har lärt mig att göra stjärnor i origami. Man viker helt enkelt fyrkanter efter ett visst system och sätter samman dem till valfri storlek beroende på hur många fyrkanter man väljer. Den till vänster
består av 30 bitar och den till höger av 12. Jag har valt att göra av 4x4 cm bitar. Jag ska ta kort på hur man gör, eller om jag klarar av det så ska jag göra som Daniel, som jag mötte på tåget, försökte förklara för mig, (som av en händelse fick 12 bitar 10x10 att lära sig på). Tydligen ska det gå att göra film på youtube och länka dit härifrån. Så var det ju det där med film, kan vara en fördel att ha en filmkamera. Återkommer om detta...

Skolans nypensionerade bokbindarlärare, som också är textilintresserad bjöd in oss på garageloppis. Allt var helt i min stil, helt galet. Jag fyllde på mina förråd och fick dessutom bakelsefika och mycket inspiration på köpet.

Här är några steg i de franska bandens ordning. Jag fasar av pärmens kanter. Allt som ligger bredvid kommer från den pärmsida, som syns på bilden. Om man ska hålla sig strikt till konstens alla regler ska man egentligen inte göra detta moment förrän pärmen sitter på boken. En tjej i en klass över mig kom på detta geniala sätt, som gör arbetet mycket smidigare. Fransk teknik är lite omständig.
När binden är skavda fuktar man dem med klister, (1del mjöl kokat i 5 delar vatten). Därefter trär man dem genom pärmarnas hål, från utsidan.
Den klassiska har fem insågade bind, andra varianter återkommer jag till när de är klara.

Några projekt fick jag ta med mig och göra klart på bokmässan. Den lilla lådan fick bli pappersbehållare och sedan bokbehållare. Jag häftade koptiskt för hela slanten. Den fyrkantiga, stående boken har jag gjort prickar under klotet med ryggpapp. Jag stansade helt enkelt ut dem och limmade fast dem där jag tyckte de skulle sitta. Därefter la jag boken i en knäledspress med ett liggunderlag på ovansidan. Då trycks allt ut i alla håligheter och man behöver inte eftergrejsa med falsben utan det blir fix färdigt direkt, sådant gillar jag.
Boken som ligger framför "prickboken" har jag klistermarmorerat med hjälp av en trägaffel , en sådan som man brukar röra om spagetti med. Till den andra boken har jag använt en gummiskrapa av typen som kakelläggare brukar fösa ut kakelmix med.

Här sitter jag och stickar ett kapitälband på årets bokmässa. Vi var tre elever och en lärare. Ljud strömmar från högtalare runt omkring alla besökares huvud. Runt 100 000 besökare på några dagar.
Det var intressant att var med.