Just nu håller jag på med pärmar till nya testamenten med sex olika språk, uppspaltade bredvid varandra. Allt som ska göras som man inte tänker på när man håller i en bok, tar mest tid. Att man ska välja klot, tjocklek på bokpappen, få folierna att fästa bra på olika underlag och vilket typsnitt man ska använda till personnamn, (som beställaren vill ha i nedre högra hörnet). Olika folier kräver olika underlag och temperatur. Att trycket blir exakt är också viktigt, så jag får hålla på ett bra tag med att ställa in maskinen i höjdled och i rätt temperatur. Jag gör mallar innan i papper och testar så att trycket kommer där det ska.
En skinnbibel ligger i press. Jag har lärt mig att många Biblar har mjuka pärmar där formeringen kan vara ganska bred utanför bokblocket. De jag sett har upp till 15mm formering. Först tyckte jag det lät konstigt med mjuka pärmar på tjockare böcker med så pass tunna sidor, men nu vet jag att det var vanligt att de såg ut så. De blir inte så snygga om de står i en bokhylla, för då viker nedre kanterna in sig, men de som utformade dem tänkte nog inte på att de skulle stå i en hylla utan ligga framme på ett bord.
Det gäller att få texten exakt där den ska vara både på ryggen och på pärmen. Jag har två olika värmeplattor till min maskin vilket underlättar, för då kan jag ställa in trycket på båda. En platta är för liten och räcker inte till för större bredder. Dessutom är det olika höjd på pärmen och ryggpappen.

Någon sa till mig att hon sett min man sitta och måla bordsben ganska länge och ville se något annat, vilket hon hade rätt i. Här kommer lite olika longstitch, små och lite större, häftad på cykelslang, skinn och på hård pärm. Det marmorerade papperet är gjort av Åsa, om jag inte minns fel. Hennes papper säljs för övrigt på Djura bok och pappersverkstad. Alla papper är unika så exakt som detta finns nog inte. Jag gjorde boken när jag gick på utbildningen uppe i Leksand. Cykelslangsboken, som var ganska krävande att häfta, fanns med på skolans utställning i Falun.

Benen på borden åkte också på en färgsläng. Färgen blir matt när den torkat.

Bordspressen fick också ett litet ansiktslyft, från ljusblått till svart.

Texten, Krause ska bli guldförgylld framöver. Lite skillnad blev det i alla fall med lite färg.
Den här slagpressen köpte jag i Kalmar. Flera grannar var med och hjälpte till att få in den i huset. Det har gått ett tag sedan dess. När vi just hade köpt den och hämtat den, var det så sent att den fick stå kvar på släpkärran, i regnet över natten. Vi skrattade åt tanken att den kunde bli stulen. Jag minns hur min man låg och hade ångest över hur vi skulle få in den i huset. Min plan gick ut på att putta in den på tjocka brädor, utlagda på trappen. När vi började kom grannar förbi och undrade vad vi höll på med, snart var de indragna i puttandet och dragandet och hade hämtat remmar och handskar. Det tog sin lilla stund men det var det värt.

Nu har jag släppt lös maken på mina maskiner. Det här är en knäledspress. Den går att pressa böcker och lådor i. Alla eventuella veck försvinner när man limmar ner pärmarna på försättsbladet, (första bladet i inlagan).