Mycket av tiden nu går åt att titta på alla möjliga tänkbara hus, i rätt prisklass och på rätt plats, där vi kan rymma allt som går åt för att vara bokbindare, och gift med en konstnär, som också behöver plats. Igår tittade vi på ett hus, hm, som vi fick ge upp. Vi är visionärer men det finns gränser. Den som ägde huset hade verkligen gjort det mesta möjliga för att förstöra det som gick att förstöra. Det är ett gammalt skolhus, med två skolsalar på bottenvåningen, som kunde ha varit perfekta. Kunde ha varit skriver jag för att personen som bott där inrett ett relaxrum med jaccuzzibad i ena hörnet och en tvättstuga i andra, behöver jag nämna att det var stilbrytande. Övervåningen var en smärre katastrof, när det gäller rumsindelning och ljusinsläpp. Små badrum med vattenläckage, fel fönster, och dragna avloppsledningar som syntes, ett vatten som smakade järn, och insatta luftvärmepumpar på minst sagt märkliga ställen. Ute låg ett rasat växthus, efter vinterns framfart. Vi letar vidare...