söndag 27 maj 2012

Everts dröm

Just nu handlar mycket om detta projekt och att färdigställa saker.
Vi har fått veta att huset vi köpt är byggt av Evert, som bodde i huset intill med sin mamma. 
Han byggde det för att bo i tillsammans med en kvinna han träffade. Det var bara det att 
innan huset blev klart så övergav hon honom. Han blev så ledsen, eller arg, eller vad han nu blev,  att han aldrig gjorde huset klart och ingen annan efter honom heller. Övervåningen saknar t ex golv, det har bara reglar med sågspån emellan..  Vi fick erbjudande om att få ett golv av några goda vänner, som ska ta bort en våning på sitt husprojekt, det golvet är ungefär 100 kvadratmeter, precis vad vi behöver. Vi får bara komma och plocka upp det så är det vårt. Vattenledningen går in i  huset men inget mer är gjort. Det finns en brunn utanför dörren, med tjänligt, gott och klart vatten. Jag hoppas att Evert finns någonstans i sin himmel och ler över att hans dröm och allt hans arbete fick komma till glädje för några. Själv levde han vidare med sin mamma och fixade och donade med olika saker, som det verkar. Han byggde också en lada och ett hönshus, (som nu är en utställningshall för fina möbler, som företaget mom gör),  och verkade ha sysslat med olika projekt.


(om någon berättar något kanske inte alla detaljer finns med och ett och annat kan ha missuppfattats och något kan ha blivit rätt, så ta historien som en berättelse vi fått berättat för oss och nu berättas vidare)

Det finns en kamin, men vi funderar på att sätta in en tulikivi täljstenskamin på några ton. Vi pratar också om att köpa elcyklar och kanske en minibil av något slag. 

9 kommentarer:

  1. Det är roligt med vad som finns att berätta om hus och de som har bott där. Och ibland får man höra helt olika historier från olika håll. :-)
    Undrar vad man själv har tillfört till hus-historien som går vidare in i framtiden. Det går att bli nästan kär i ett hus, eller hur? Så jag inbillar mig att den kärleken på något vis måste stanna i väggarna.

    SvaraRadera
  2. Det byggdes i alla fall med framtidstro och hopp och förmodligen en massa kärlek, som förhoppningsvis finns kvar i väggarna. Det har senast varit ett ställe för att renovera fönster, så bottenvåningen är isolerad och går att använda som den är. Jag ser framför mig några nyanser av äggoljetempera på väggarna och så in med alla typer och mässingstilar och pressar, pappsaxar och skärmaskiner som pricken över i´t. Det borde bli ganska fint. Väggarna och taket har omålad pärlspont och golvet är lite som det är, blandat trä och cement om vart annat.
    Det kliar i fingrarna att få sätta igång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår det!! Men vad är det man säger; att resa med förväntan kan vara bättre än att komma fram. Vilken underbar sommar ni får med allt planerande!
      (Synd bara att vi får vänta så länge på att se resultatet här på bloggen. ;-)))

      Radera
    2. Tack för förväntansreseorden. Det vore fint att trycka med några trätyper, vet du vem som sagt det?

      Radera
    3. Neej... hmm... jag minns faktiskt inte. Jag läste det i en bok när jag var tonåring och det stannade kvar. Kanske om man googlar det..?

      Radera
  3. Det är så fint när ett hus går vidare på ett bra sätt. Allt har ju sin historia på olika livsgrunder.

    Lycka till med huset!

    mvh Karin

    SvaraRadera
  4. Tack för lyckönskan och vi ska göra vad vi kan för att lysa upp huset och platsen.

    SvaraRadera
  5. Undrar detsamma! Hur går det?

    SvaraRadera