Vi har haft Roger Johansson som gästlärare i snittförgyllning i tre dagar. Han bjöd mycket på sig själv och visade en massa knep och tips, både på recept och böcker.
Först hyvlas snittet och därefter sätts den häftade inlagan i en förgyllarpress, sedan ska det sicklas och slipas med fint sandpapper. När ytan är blank som en spegel, ska man lägga på en tunn klisterhinna. När klistret torkat ska det gnuggas med en agatsten så att den uppresta ytan lägger sig ner. Då återstår att lägga en äggviteblandning över snittet och sedan kommer det lilla mecket med att få dit bladguldet.
Bladguld är så tunnt att en enkrona skulle kunna täcka en hel ryttarstaty. Bara man andas så flyger det iväg, så det var väldigt stillsamt i rummet. Jag fick till två snitt, hyfsat men inte perfekt. Det blev flera lager på varje.
Det visade sig att olika bladguld hade olika kvalitet, en del fungerade bättre än andra. Mitt var ok. Ett litet tunnt paket med 25 blad kostade över 400 kronor. Förr hade man förgyllare som ägnade hela dagarna enbart åt detta. De blev ytterst skickliga.

(om du klickar på texten praktik i Stockholm på Roger Johanssons bokbinderi nedan kan du se hur hans verkstad ser ut).

Jag fortsätter med utställningsobjekt till Falun i mitten av april och med mina franska helskinnband. Bilder kommer senare

Bättre sent än aldrig, så lägger jag in en bild på hur en japansk snodd kan se ut. Jag beskrev ,via en filmsnutt och med ord, hur den kan göras i december 2009.
Den är gjord på en ryggpappsbit, egentligen är det bättre med en bit mjölkkartong. Klicka på texten Japansk snodd 1 och 2, så kommer filmer och beskrivning fram.

På bilden nedan är boxmaskinen som finns i Arninge på Riksarkivet. Den sköts proffsigt av Stefan. Han kommer på en massa smarta lösningar på olika kunders förfrågningar. Vi fick se en smart box tillverkad för cd skivor med rörlig front. Det görs en hel del boxar i det syrafria materialet till Riksarkivets samlingar och utöver det är det olika företag som hör av sig och får boxar tillskurna.
Den kan som sagt till och med skära ut en älg. Det är olika blad som rör sig över ytan och fixar allt in i minsta detalj med en snabb hastighet. När objektet är klart är det bara att vika ihop lådorna. Jag hittade en del intressanta cirklar och annat i olika storlekar i spillbitslådan under maskinen. Jag tycker också att den stående
kartongen med utskurna rutor, bakom maskinen är väldigt fin.

Det är lätt att tro att ett arkivjobb kan vara torrt, men så är det inte kan jag försäkra. Ibland får en konservator i uppdrag att arkivera fotografier. De får också resa iväg och organisera material till olika utställningar, runt om i världen. Fotografierna ligger i ett syrafritt omslag, i ett specialkuvert, i en låda på Riksarkivet i Arninge. Sammanhanget handlar om gymnastiska övningar. Det fnns många olika poser och jag tyckte att de var väldigt roliga. De är fotograferad av Hjalmar Ling troligtvis på 1860 talet. "Bilderna äro reproducerade på svart vaxduk (pannotypi).

(Hjalmar Ling var son till Pehr Henrik Ling,1776 -1839, som var en svensk gymnastikpedagog och skald. Han var också fäktmästare och gymnastiklärare och grundare av Gymnastiska centralinstitutet GCI, idag Gymnastik och idrottshögskolan, GIH och kallas även den svenska gymnastikens fader).

Det var någon som undrade var det går att köpa falsben. På Djurabok, finns det!
www.djurabok.se. Klicka på adresslänkarna överst till höger, så är det bara att leta på deras produkter.

Jag måste säga att det var hur spännande som helst att få vara på Riksarkivet i Arninge. Det kändes nästan som om jag arbetade där på riktigt ibland och jag kom på mig själv med att trivas. De stora, luftiga och ljusa lokalerna spred rymd omkring sig. (Jag stod i mitten och tog kort åt två håll och på min arbetsplats).
De som arbetade där var konst- och kulturintresserade och skojade mycket med varandra och tog väl hand om praktikanter och besökare och framför allt det material de arbetade med. De har den viktiga uppgiften att bevara Sveriges historia.
När jag höll på med min bok tänkte jag på att jag i och med det blev en del i den bokens historia och det kändes mäktigt. Bokens sidor var varken lika breda eller lika höga, och flera ark hade bara ena sidan hel medan den andra var som en flik. Kuvert, sigill och allt var inhäftat. Om jag skulle ha skurit rent sidorna och tagit bort alla halvutrivna sidor, skulle jag gjort åverkan på historien, kanske har något en viktig historisk betydelse. Det mest troliga är att boken sorteras in och körs in till Riksarkivets bergrum inne i stan och förvaras bredvid de andra i samma serie, men man vet aldrig...

Jag blev för övrigt inte färdig med boken . Den skulle ligga i press och torkas till på måndag och då är ju jag i Leksand. Men jag hann ta upp flikar i pärmen och laga den och pressa in klister utblandat med småbitar av japanpapper och tvinna ihop dem. Det går också att ta in skavt bindgarn om man så vill, vilket ger en yta som går att slipa. En bra kunskap om en pärm får en skada som behöver fyllas ut.

Minsta lilla beståndsdel är av vikt och här har fynd gjorts av min handledare, Lena Debove, på bitar som fattats ur kartbilden. Dessa bitar sätts på plats av en konservator och så kan kartan scannas i sin helhet för eftervärlden.







En bokbindare kan få uppdraget att ta ur en karta, som är vikt och inhäftad i en bok. Kartan satt nästan i mitten av boken. Flera lägg fick försiktigt plockas ur tills den kunde friläggas. Därefter ska de urtagna sidorna ses över, lagas och fixas och häftas in igen. Det såg spännande ut tyckte jag.

Om ni ser på bilden med boksidor så står en siffra i övre högra hörnet. Om varannan sida är numrerad kallas det att foliera, om i stället varje sida är numrerad så heter det paginera. Det gäller att hålla ordning på sidorna när de ska lagas och sättas ihop igen. Före sidorna paginerades använde man sig av kustoder, som regel. Med det menas att det sista ordet på ena sidan återkom som första ord på nästkommande sida. Kartan kommer att förvaras på annat sätt än som inhäftad och vikt i framtiden.

Så här ser det ut i stora forskarsalen på Riksarkivet vid Västerbroplan. På väggen syns en bonad av Lennart Rodhe.
I berget under marken finns tio våningar arkiv, där böcker förvaras. De särskilda klimatanläggningarna byggdes 1968.

Det finns särskilda framtagare som hämtar upp material som forskare söker.

Vad gäller arbete för bokbindare och konservatorer finns en prioriteringsgrupp, som träffas en gång per kvartal för att se vad som ska prioriteras. I den gruppen finns arkivråd ur forskarservice, bokbindare, statliga arkivansvariga, enskilda arkivansvariga för privata samlingar.

En kul notering är att det under en tid fanns särskilda "omslagsflickor", som noterade vilken skrift omslagen kom från på böcker där man återanvänt gamla skrifter till omslag på nyare böcker. Det finns stora pergamentbrevsamlingar från 900 talet. De äldsta svenska från 1100- talet.

Praktik på Riksarkivet

Jag får se och höra en massa intressanta saker på min praktik. På bevarandeavdelningen finns konservatorer och bokbindare och där lagas böcker och kartor och gamla fotografier restaureras. Det finns en gigantisk boxmaskin som kan göra lådor precis som man vill. De har till och med skurit ut en älg med maskinen. Boxarna görs på några minuter och i syrafritt papper.

I speciella klimatanpassade lokaler förvaras böcker som ska bevaras för eftervärlden, hyllmil efter hyllmil.

Om ett bokbinderi får betalt per bok kan beställare kräva att få en lite mer omfångsrik bok bunden för att dra ner på kostnaderna, i alla fall var det så i Östergötland 1813 när en gigantiska mantalslängd bands in, säkert bredare än en meter. Den lär finnas med i Guinness rekordbok.

Jag fick vara med och höra en föreläsning på engelska av en konservator på Nationalmuseet. De har mycket att ta ställning till. Om en skada har historiska värden kan det vara av större intresse om skadan finns kvar. Hon tog t ex upp kvarvarande rostiga saker från förintelseläger, som tillhörde judar, och jämförde med en värdefull vas som föll när en man snubblade på sina skosnören. Vasen hade konstnärliga värden och restaurerades medan de andra tingen hade historiskt viktiga värden och fick förbli trasiga och rostiga.
Hon beskrev också hur olika skador uppkommit på ritningar och dokument.
Hela salen var fylld av olika bokbindare och arkivarier och konservatorer och så var jag där ...

Praktik på Riksarkivet

Jag är på min praktik och som jag hade hoppats på så får jag arbeta med en gammal bok.
Här har jag plastat in ryggen, som är trasig och ska frigöras. Jag har byggt upp med stärkelseklister under plastfolien, som fick ligga kvar och lösa upp det gamla benlimmet över lunch.




Jag kom på att det kunde vara intressant att se boken från 1807, innan och efter min bearbetning. Läggen är olika stora och en del sidor är högre än de andra och en del är bredare. Vissa sidor är utrivna och sigill är inbundna i det hela.





I hörnet syns spår av mitt suddande. Varje sida skulle ses över och suddas. Boken hade stått på ett läge där sot och annat kommit åt och kan vara skadligt för boken om det lämnas kvar.






suddspår.