Jag måste säga att det var hur spännande som helst att få vara på Riksarkivet i Arninge. Det kändes nästan som om jag arbetade där på riktigt ibland och jag kom på mig själv med att trivas. De stora, luftiga och ljusa lokalerna spred rymd omkring sig. (Jag stod i mitten och tog kort åt två håll och på min arbetsplats).
De som arbetade där var konst- och kulturintresserade och skojade mycket med varandra och tog väl hand om praktikanter och besökare och framför allt det material de arbetade med. De har den viktiga uppgiften att bevara Sveriges historia.
När jag höll på med min bok tänkte jag på att jag i och med det blev en del i den bokens historia och det kändes mäktigt. Bokens sidor var varken lika breda eller lika höga, och flera ark hade bara ena sidan hel medan den andra var som en flik. Kuvert, sigill och allt var inhäftat. Om jag skulle ha skurit rent sidorna och tagit bort alla halvutrivna sidor, skulle jag gjort åverkan på historien, kanske har något en viktig historisk betydelse. Det mest troliga är att boken sorteras in och körs in till Riksarkivets bergrum inne i stan och förvaras bredvid de andra i samma serie, men man vet aldrig...

Jag blev för övrigt inte färdig med boken . Den skulle ligga i press och torkas till på måndag och då är ju jag i Leksand. Men jag hann ta upp flikar i pärmen och laga den och pressa in klister utblandat med småbitar av japanpapper och tvinna ihop dem. Det går också att ta in skavt bindgarn om man så vill, vilket ger en yta som går att slipa. En bra kunskap om en pärm får en skada som behöver fyllas ut.